Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är en avisa!
– Jo, så är det! Tag hit det där gamla numret
så skall jag läsa högt för dig! Hör på, yngling, och
låt mig sedan veta om Sverige hört något sådant förr!
Håll upp dina öron och drick!
Herr Leonhard höll på att bli ond, då han såg
Carl Fredriks tvivlande min; men han torkade sina
glasögon och började:
"Allt det som i Swerige blir äldre än ett Åhr, det är för
gammalt, det har mera ingen Art, intet Tycke, intet Förtroende.
Så går det med wåra Modeller, så går det med wåra
Förordningar, Så går det med mig. (Jag har samma öde som Sweriges
Lag.)"[1]
Här brast herr Leonhard ut i ett sådant
våldsamt skratt, att Carl Fredrik trodde han skulle
omkomma.
"At höra nämnas Argus ett helt Åhr igenom, det är
förmycket, hwem kan stå ut dermed? Hwad will han wäl säija Folk,
när han altid heter lika? Har någon, som heter Argus, en
gång förtörnat mig, så kan ju ingen under samma namn nånsin
tala mig till lags? Alt det han säijer wet jag förut, ty jag
wet förut huru han heter? (Starka skiäl!)"
– Är det inte saftigt! Detta vill jag kalla
kvickhet! Vidare!
"Denna det Swenska Tyckets Högwälborne Ostadighet har
derföre brakt mig, min läsare, til at ändra mitt Namn: Lät oß
grunda på, hwad jag skall heta åt åhre: Jag hade tänckt kalla
mig den Swenska Carborren."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
