Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kypare! Mina pipor![1] Vill Carl Fredrik
ha Röda rosen eller Swicent?
– Jag tackar för Röda rosen! – Men se
farbror en sådan en!
In trädde en lång, fyrtioårig man klädd i Svea
artilleriets löjtnantsuniform.
– Aha, viskade herr Leonhard; det är en
hemkommen!
– Hemkommen?
– Ja, en av sibiriska fångarne från sista kriget,
efter Pultava, du vet!
– Det var en baddare att se ut. Han har ju
ett garvat hundskinn i ansiktet!
– Tala inte så högt; och maka dig hit, skall
du få höra. Han heter Renat och gick ut som
sergeant. Blev fången av ryssarne vid Dniepern;
tog rysk tjänst och gick med moskoviten mot
kalmuckerna som bo omkring sjön Tengis eller
Balchasch mitt inne i tjocka Asien. Där blev han fångad
ånyo och tog kalmuckisk tjänst. Genom djärvhet
och kunskaper uppsvingade han sig till general och
lärde hundturken göra kanoner, varpå han ledde ett
fälttåg mot Kina.
– Det låter ju som sagor!
– Ja, det gör det! Men jag har läst om honom
i Petersburgska Vetenskapsakademiens handlingar,
och han har haft mycket krångel med den lärde
Benzelius i Linköping, så att vi nog få se något
tryckt om honom snart. Han har även, kan du tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
