Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tobakshandlarens Morian grina emot dem från sin upphöjda
plats, han såg till och med kjolar skymta i en
portgång, men det låtsade han icke om, han såg samlingar
av grönsaker, äggskal, viskor, papperslappar mitt på
gatan, men det var blott »nature morte», det var färg,
det var poesi! De sågo ännu en gång ett stycke av
stadsmuren vid Köpmantorget, och mörkret började
förtunnas, de kände luften strömma emot sig,
facklorna drogo andan och de voro ute på Slottsbacken.
Vilken överraskning! Himlen var klar och en varm
fullmåne stod över Fredrikshov! Herr Leonhard
släckte sin fackla och steg upp på en avvisare,
blottade sitt huvud och deklamerade:
O, Stockholm! hela Nordens Sol, samt Swer’ges pragt och fägnad,
Wår Kunga-Stol, odh Riddar-borg, wårt Manhems lust och hägnad,
Rättwisans Säte, Lärdoms pris, och Tapperhets palats,
All Konstens Näste, Slögders Hall, all Nöjens sammel-plats.
Bland Store Städer Stockholm är en Krona, Krants och prydnad,
Som många Land och Städer lagt inunder Swer’ges lydnad,
En Drottning för wår hela Nord, för hela Werlden stor.
Jag frågar då ännu än gång, hwad så uphögt ditt flor?
Blif Stockholm altid Nordens Sol! din Magt ock Pragt
sig öke!
Gudsfruktan, Dygd, Wälsignelse Din Portar steds besöke!
Låt hela wida Werlden se, hwad så upphögt Ditt flor!
Lef Stockholms Ädla Menighet! Lef Säll! Blif altid Stor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
