Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Sägner och skrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husgerådsakers hit- och ditkastande. Vad egentligen till
detta djävulska larm har tillfälle givit, förklarar
Rüdling sig icke veta. Men det var honom väl bekant,
att samma fasliga larm och buller av många
hundrade (i och utom samma gård både natt och dag
församlade) människor med stor häpenhet hörts, och
att bemälte slaktare därigenom nödsakad blivit sig
med de sina utur sin gård, var innan satan då hade
sitt spel, till ett annat rum att förfoga, så länge till
dess bullret ungefär efter 14 dagars förlopp kort
före julhögtiden tog en ända.
Det hus som ligger i hörnet av Sankt Paulsgatan
och Bellmansgatan och som i Dahlbergs Svecia
betecknas såsom Palatium illustr. Dom. van
der N o o t,[1] har ansetts som ett spökhus, och skall
ursprungligen hava ägts av – den Sköna
Melusina, vars bild (tvenne tritoner) synes i
frontispisen. Huset har sedermera tillhört drottning
Kristina (vilken, om man skulle tro folksägnerna, ägt
alla gamla hus i Stockholm). Där i huset finns eller
fanns ett rum sorn ingen vågat öppna, ty där har
den Sköna Melusina haft sitt bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
