Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Kärlek och spannmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÄRLEK OCH SPANNMÅL 85
lilla hand på hans överarm, ha vi råd med detta!
Hon säger lyckligtvis vi!
- Bah! En gång är ingen gång! Sen få vi
äta sill och potatis!
- Äter du sill och potatis?
- Tror ja7 det!
- Ja, när du har varit ute och rumlat och får
en Chateaubriand ovanpå!
- Hon skulle inte prata! Nej, skål! Det var
en makalös orre! Och så kronärtskockor!
- Nej, men är du alldeles förryckt, Ludvig!
Kronärtskockor den här årstiden! Vad ska inte de
kosta!
- Kosta? Äro de inte goda? Nå! Det är ju
huvudsaken. Och så vin! Mera vin! Tycker du inte
livet är skönt! Å! Det är härligt, härligt!
Klockan sex eftermiddagen stod en
Wester-lingare, en kalesch, utanför porten. Frun höll på
att bli ond. Men vad det var skönt att så där
halv-ligga bredvid varandra på baksätet och sakta gunga
fram ut åt Djurgården. Det var alldeles som att
ligga i samma säng, viskade Ludvig, och fick ett
slag av parasollen på fingrarna. Och bekanta som
stodo vid vägkanten och hälsade, och kamrater som
viftade med handen, som om de sade: haha din filur,
du har fått pengar! Och vad människorna där nere
voro små, och hur jämn var icke vägen, hur lätt
färden på fjädrar och resårer. Så skulle det alltid
vara! ’
Det räckte en hel månad! Baler, visiter,
middagar, supéer, teatrar. Men dessemellan voro de
hemma. Där var ändock bäst! Hur härligt att efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
