Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Kärlek och spannmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öö GIFTAS
– Ja, ja, man hade levat i sus och dus. Herre
Gud, man var ung bara en gång, men nu skulle
det bli annat av.
Dagen därpå gick notarien hem till aktuarien,
sin gamle vän, och bad honom gå i borgen på ett
lån. När man står i begrepp att bli far, ser du
min kära bror, får man lov att vara betänkt på
utgifter!
- Alldeles min tanke, kära bror, svarade ak-
tuarien, och därför har jag inte haft råd att gifta
mig, men du är lycklig du, som har råd, du.
Notarien skämdes att insistera. Skulle han ha
panna att bedja denne ungkarl hjälpa sig med
hans barn, denne ungfkarl, som icke hade råd att
hålla sig med barn själv. Nej, det kunde han
ändock inte.
När han kom hem till middagen berättade frun,
att två herrar varit och sökt honom.
- Hur såg de ut? Var de unga? Håhå, de hade
pincenez? Då var det bestämt två löjtnanter, gamla
goda vänner från Vaxholm.
- Nej, det var inga löjtnanter, de sågo äldre ut!
- Ha, då visste han; det var gamla Uppsala-
vänner, troligen docenten P. och adjunkten Q., som
ville se efter hur gamle Ludde hade det som gift.
- Nej, de voro icke från Uppsala, de voro från
Stockholm!
Flickan inkallades. Hon tyckte de sågo ruskiga
ut och hade käppar.
- Käppar! Hm! - Han kunde inte förstå vad
det kunde vara för ena! Nå, tids nog fick man veta
det, efter som de skulle komma igen. Emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
