Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Kärlek och spannmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, för ögonblicket! Men inte framdeles! Har
icke mer än han och de andra barnen behöva!
Och nu skall frun ha höns, som han köper själv
på Hötorget, och Johannisberger för sex kronor
buteljen. Äkta ska det vara!
Och så skall barnmorskan ha hundra kronor.
— Varför skulle vi ge mindre än de andra. Gav inte
kapten hundra?
Frun är snart på benen igen. Å, hon är som en
liten flicka igen, smal om livet som en vidja, litet
blek, men det klär henne.
Svärfar kommer hem och talar enskilt igen vid
Ludvig.
— Nu är du så god och inte kommer med flera
barn på en tid, säger han, ty då är du ruinerad.
— Vilket språk av en far! Är man inte gift!
Älskar man inte varann! Skall man icke ha barn?
— Jo, men man skall ha bröd åt barnen också!
Älska det vill nog alla unga människor, leka, krypa
i säng, roa sig, men ansvaret!
— Svärfar har också blivit materialist! O,
vilken usel tid. Inga ideal mer!
Huset var underminerat. Kärleken levde, ty den
var stark, och de ungas sinnen voro mjuka. Men
exekutionsverket var icke mjukt. Utmätning
förestod och konkurs hotade. Hellre då utmätning.
Svärfar kom med en stor resvagn och hämtade ut
sin dotter och dotterdotter och förbjöd mågen visa
sig förr än han hade bröd och sina skulder betalade.
Åt dottern sade han ingenting, men när han förde
henne hem, tyckte han att det var som att komma
tillbaka med en förförd. Han hade lånat ut sitt
oskyldiga barn åt en ung herre på ett år, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
