- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
117

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Måste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MÅSTE 117

Uppkommen till Hasselbacken gjorde han sig
så rak som möjligt och försökte antaga ett
distingerat och ledigt utseende. Planen utanför
värdshuset liknade en teatersalong och tycktes ha samma
bestämmelse som en sådan, nämligen att vara en
mötes- och visningsplats för dem som ha något att
visa. Längst upp i fonden sutto officerare, blåa i
ansiktet av mat och dryck; bredvid dem några
representanter för främmande makter, gråa och medtagna
av det ansträngande arbetet att lägga sig ut för några
druckna landsmän, som slagits vid hamnen, eller att
bevista galaspektakel, barndop, bröllop och
begravningar m. m. Men därmed var det också slut med
den fina publiken. Ty mitt på planen upptäcker
magistern sotarn i Ladugårdslandet med familj,
källarmästaren på »Kungen i Helvete», provisorn på
apoteket »Sjubben» med flera. Och runt omkring
dem går den gröna jägarn i silvergaloner och
förgylld stav och kastar föraktfulla blickar på sällskapet,
som om han frågade vad de hade här att göra.
Magistern känner sig gruvligt generad av de många
blickarne, vilka alla tycktes säga: se där går han
och letar efter sin middag. Men han måste gå på!
Och han kommer upp på verandorna där man äter
abborrar och sparris, där man dricker Sauterne och
Champagne. Och ett, tu, tre, känner han en vänlig
hand på sin axel och när han vänder sig om, ser
han kyparen Gustavs strålande ansikte, och han
mottar en handtryckning och ett oförställt: nej, se
magistern är här; hur står det till?

Och kyparen Gustav, som var så glad att få
känna sig ett ögonblick som sidoordnad med sin
herre, känner en styv träklabb i sin varma hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free