Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ersättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132 GIFTAS
de ensamma, och han sjöng om Rosen i Nordanskog;
det var hennes älsklingssång. Och han talade om
teater och religion och hon satt så andäktig och
hörde på! Men hon sade aldrig något, hon var alltid
av hans mening och virkade antimakassar.
I tredje månaden återtog han sin gamla vana
att sova middag. Frun ville sitta bredvid honom,
ty hon kunde icke vara ensam. Detta generade
honom, ty han kände ett stort behov av att vara
ensam med sina tankar.
I bland kom frun och mötte honom på Norrbro
om middagarne, och då var hon så stolt att se,
hur han sprang ifrån sina kamrater och över till
henne. Och så förde hon honom hem i triumf med
sig; han var hennes ensam!
I fjärde månaden började han tröttna på att
sjunga Rosen i Nordanskog. Den var så utsliten!
Och så tog han en bok, och så sutto de tysta.
En kväll skulle han på ett stärbhussammanträde
med sexa. Det var första kvällen han var från sitt
hem. Frun skulle ta en väninna hem till sig och
gå sedan i tid och lägga sig, ty han komme nog
att dröja.
Och väninnan kom, och så gick hon klockan nio.
Frun satte sig i salongen att vänta, ty hon gick
bestämt inte och lade sig förr än han kom hem.
Hon hade ingen rö att sova.
Och så satt hon där i våningen ensam. Vad
skulle hon göra! Flickan hade gått och lagt sig,
och huset blev tyst. Pendylen knäppte och knäppte.
Men klockan var icke mer än tio när hon trött lade
bort sin antimakassar. Hon gick omkring och
små-städade och var nervös. Detta var att vara gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
