Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Otur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OTUR 143
såg nog, att skådespelet i salongen var intressantare
än det på scenen. Och så fick man icke talas vid,
icke hålla varandra i hand, ännu mindre kyssas.
De skulle så fram på våren ha sommarnöje.
Han röstade för Mälaren, ty där var han uppfödd,
men hon kunde icke bo vid Mälaren, ty hon hade
fått frossan där, och så togo de ett ställe vid Saltsjön.
Han älskade fiske och jakt och hade en segelbåt.
Det var hans tre lidelser i livet, och med dem
reparerade han under den korta sommaren vad han i hälsa
förlorat om vintern.
Första söndagsmorgon han var ute på landet,
steg han upp klockan fem, tog matsäck, fiskredskap
och en karl med sig. Och vad det smakade att
få röka en pipa, en riktig god rotpipa med birdseye
och dra opp abborrar.
Och så kom han hem strålande glad klockan
tolv. Han skyndade genast att kyssa sin hustru,
men hon stötte honom tillbaka. Han luktade rå
fisk och tobak. Att en bildad man kunde finna nöje
i en sådan simpel sysselsättning. Och så hade hon
fått vänta med frukosten.
Katten fick så många abborrar han orkade med
och resten kastades bort.
På middagen skulle hon nog bli god igen, ty
han hade en överraskning åt henne. De gingo i
parken och kommo ner till båtbryggan.
Där låg en fin blekingseka, och en karl klädd
till båtsman stod med hatten i hand för att segla
herrskapet.
- Seglar du? Är det din båt?
- Ja visst, min vän, svarade han med stolthet.
- Och det har du inte talt om för mig! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
