Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NATURHINDER 183
– Nej, på eftermiddagen! Och så skulle de ha
en liten sexa på Lidingöbro!
- Hm! Lärarinnan var väl med?
- Nej! Men hon hade sådant förtroende till
jägmästaren, för han var gift! Ser du, det är gott
att vara gift ibland.
Följande dag låg frun sjuk. Skulle han ha hjärta
att gå ifrån henne?
- Tjänsten framför allt! Var hon mycket sjuk?
- Å, så förfärligt!
Läkaren eftersändes oaktat fruns protester. Han
förklarade, att det icke var farligt och att mannen
kunde gå!
Och så fram emot morgonen kom gröna jägarn
hem! Hej, vad han var glad! Och så roligt han
hade haft: Kors i Herrans namn! Han hade aldrig
haft en sådan dag på länge, länge!
Nu brast det lös: Huhuhuhu! Den kampen var
henne för svår! Och han måste gå ed på, att han
aldrig skulle älska någon annan än henne! Aldrig!
Det blev konvulsioner och vinättika!
Han var för ädelmodig att ingå i några detaljer
om sexan på Lidingöbro, men han kunde inte låta
bli att uppta den gamla liknelsen om sitt hundskap,
och han tillät sig fästa hennes uppmärksamhet på,
att i kärleken ingår begreppet äganderätt - även
från kvinnans sida. Vad grät hon för? Detsamma
som han svor över, när hon var ute med tjugo
karlar! Fruktan att förlora honom! Men man
förlorar endast vad man äger! Äger!
Och så lappades det ihop. Men bagagestyrelsen
och flickpensionen stodo med sina saxar och klippte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
