Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186 GIFTAS
gick och bar den lilla om nätterna, men sade aldrig
något om fruns plats.
Men hon kände hans tankar. Han gick bara
och väntade på, att hon skulle stanna hemma; men
han var falsk och därför teg han! Vad de
männen äro falska! Hon hatade honom, och hon skulle
döda sig hellre än ge upp sin plats och bli hans
slavinna!
Jägaren hade nu fullständigt uppgivit allt hopp
om kvinnans emancipation från naturlagarne, under
nuvarande förhållanden, var han nog klok
att tillägga.
När barnet var fem månader var frun i grossess
igen. Kors i Herrans eviga namn!
- Ja, si, när det börjar en gång, så är hin lös!
Jägaren måste återta sin plats i flickpensionen
för utkomstens skull, och nu - nu sträckte frun
gevär!
- Jag är din slavinna, utbrast hon, när hon
kom hem med avskedet, jag är din slavinna.
Icke desto mindre har frun hand om huset och
mannen lämnar vart enda öre under hennes nycklar.
När han vill ha en cigarr, så kommer han och håller
ett långt tal, innan han vågar sticka fram med sin
anhållan. Hon nekar inte, aldrig, men han känner
det ändå litet genant att tigga om slantarne. Och
kollegier får han gå på, men icke på sexor, och
botanisera med flickor är slut!
Han saknar det inte heller så mycket, ty han
tycker det är roligast att leka med barnen!
Kamraterna säga, att han står under toffeln, men
det ler han åt, och säger att han finner sig bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
