Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 GIFTAS
där föddes den första. Jubel och fest! Sång och
Ungdom! Där stod rosenbusken, som de planterade.
Där låg jordgubbslandet, som de anlagt, men det
låg där icke numera, ty det var igenvuxet till en
gräsplan. Där syntes märken i askarne efter gungan,
som ej fanns mer.
- Tack för dina vackra brev, sade hon och
tryckte hans arm.
Han rodnade och svarade ingenting. Därpå
vände de om till hotellet, under det han berättade
detaljer från resan.
Han hade låtit duka i den stora salen, vid deras
bord, där de brukade sitta på den tiden. Utan
bordsbön satte de sig.
Och nu sutto de på tu man hand igen. Han
tog brödkorgen och bjöcl henne. Hon log. Det
var inte i går, han var så artig. Men det var så
nytt och roligt att äta ute på värdshus och snart
sutto de i ett varmt samspråk, som i en duett, den
ena fallande in då, kastande fram ett minne, och de
levde i minnena. Blickarne lyste och ansiktenas små
rynkor slätades. O, den gyllene, rosenröda tiden,
som man lever blott en gång, när man fått leva den,
och som så många, många aldrig fått. Vid desserten
viskade han åt uppasserskan, som strax därpå kom
in med en butelj Champagne.
- Kära Axel, vad tänker du på? sade frun till
hälvten förebrående.
- På våren som gått, men som skall åter-
komma. -
Men han tänkte icke uteslutande på den, ty vid
hustruns förebråelse skymtade, som när en katt går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
