Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Den brottsliga naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN BROTTSLIGA NATUREN 291
Nåväl! Jag gjorde min första resa som kadett
på fregatten Thor.
Livet var icke sådant som skolynglingen drömt
när han med avund såg sjökadettens koketta jacka
och stickert. Det var något helt annat; något mycket
rått och mycket fult; framför allt mycket opoetiskt.
En dag hade jag vakten och stod vid ratten,
en mycket ansvarsfull post; jag stirrade förut genom
tåg och tackel över manskapet på däck, försökande
att hålla tankarne odistraherade, endast fastade på
kursen. Men dels orolig av det viktiga bestyret,
då jag hade hela skutans befolkning i min hand,
dels nervös av en obestämd känsla att någon hade
ögonen fastade på mig, glömde jag mig. Taljan
gnisslade, bogsprötet girade och det började smått
leva i jagarn, då flaggskepparen som stod vid min
sida ropade:
- Håll an där!
Och jag kände ratten göra en våldsam rörelse
ur mina händer på samma gång jag fick en knuff
fram åt däcket.
Jag tumlade undan som en kastad vante och
stod till min stora häpnad rätt framför tårna på
ingen mindre än chefen. Jag såg upp i ett
gulgrått ansikte liknande en rik grosshandlares. Munnen
var skuren vasst och var infattad i ett par sneda
drag vilka gåvo ett elakt uttryck, som dock mildrades
av ett par ljusa polissonger. Han såg ut som om
han velat kasta mig i sjön, men han teg. Han såg
ut som om han undrade huruvida han kunde tillåta
sig att tilltala ett sådant kryp som jag var.
Slutligen veknade de stränga dragen, och han
såg på mig som på ett litet barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
