Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MOT BETALNING 305
Dessutom hade de många barn, och gossar och
flickor voro lastbara. Vid stora fester, såsom
Midsommardagen och generalens födelsedag, kallades de
likväl upp på herrgården att tjänstgöra som kören i
Operan, anställa hurrarop och dansa, såsom figurer
i tavlan.
Det var nu vår igen. Heléne hade ridit ut
ensam på sitt ras-sto och kommit långt ut på vägarne.
Hon blev trött och satt av; band stoet vid en björk
utmed gärdesgården nära intill en hage. Därpå gick
hon att plocka några orchideer vid dikeskanten.
Luften var varm, och det ångade av björkarne och
gräsvallarne. Grodorna plumsade i dikesvattnet.
Plötsligen gnäggade stoet, och Heléne såg det
smärta djuret sträcka halsen över gärdesgården och
med spärrade näsborrar supa in luften.
- Alice, ropade hon, stilla, min flicka!
Och så fortsatte hon att sätta ihop sin bukett
av dessa blyga blommor, som så omsorgsfullt dölja
sina hemligheter bakom de täckaste, nättaste
gardiner, som likna tryckt kattun.
Men så gnäggade stoet igen. Bort ifrån hagen
mellan hasselbuskarne svarade en annan gnäggning,
men starkare, djupare. Den vattensjuka hagmarken
dånade, stenarne rasslade under väldiga hovslag, och
fram travade en svart hingst. Huvudet var starkt,
halsen spänd och musklerna lågo i valkar under den
skinande huden. Ögonen lyste när han fick syn på
stoet. Han stannade först och sträckte halsen som
om han gäspat; drog upp överläppen och visade
20. - Strindberg, Giftas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
