Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322 GIFTAS
Han kröp i säng och tog tidningen igen. Men
han hade icke läst lång stund förrän han hörde steg
ner på gatan. De övergingo småningom till ett sakta
tramp och tystnade slutligen. Därpå hördes några
svaga musikaliska ljud, och så tog en
dubbelkvartett i:
Integer vite scelerisque purus ...
Han kände sig rörd! Det var vackert. Purus!
Han kände sig lyftad över materien. Det låg i
tidsandan detta ideala krav på högre fordringar av
äktenskapet; ungdomen hade fattats av den etiska
ström, som genomgick tidevarvet.
Nec venenatis ... Tänk om Heléne hade öppnat!
Han nickade sakta takten och fann sig så stor,
så ädel som Heléne velat ha honom.
Fusce pharetra! Skulle han öppna fönstret och
tacka den studerande ungdomen på sin makas vägnar.
Han steg upp!
Ett fyrdubbelt skallande hånskratt smattrade upp
mot fönsterrutan just när han skulle ta i
rullgardinssnöret.
Ja, det stod så till. Man skrattade. Rasande
tumlade han inåt rummet och tornade mot
skrivbordet. Han var löjlig! Ett svagt gryende hat mot
upphovet till den förödmjukande scenen började resa
sig, men hans kärlek fritog henne, och så kastade han
sig över mot de skämtsamma skalkarne, som han
ville draga inför konsistorium. Men han återkom
alltid till sig själv, och han blev ursinnig för att han
låtit draga sig vid näsan.
Han gick på golvet av och an emot morgonen,
då han slutligen föll ner i sin säng och somnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
