Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mot betalning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
324 GIFTAS
- Vad sjöngo de då? fortsatte professorskan.
- Det var de vanliga »Mitt liv är en våg» och de
där, sade Heléne.
Albert tittade på henne förvånad, men
beundrade henne. Dagen gick med kallprat och
diskussioner. Albert erfor en viss känsla av trötthet. Att
prata med fruntimmer några kvällstimmar efter
dagens arbete var angenämt nog, men det här var väl
mycket. Och så måste han sitta och hålla med om
allting. Gjorde han ett försök till motsägelse, så
blev han genast tillstukad.
Det blev afton och m>an skulle gå att lägga sig.
De togo godnatt, och var och en gick in till sig.
Åter började tvivel och oro anfäkta honom. Han
trodde sig ha märkt en öm blick från Heléne, och
han var icke säker om hon ej tryckt hans hand.
Så tände han cigarren och läste tidningen. Bara
han kom in på verkligheten i tidningsspalterna tyckte
han att ögonen öppnades.
- Ha, sade han halvhögt i det han kastade
tidningen. Stolle!
Och så tog han på sig nattrocken, och gick ut
i salongen.
Han hörde att det rörde sig inne i Helénes
rum.
Så knackade han.
- Är det Lovis? ropades inifrån.
- Nej, det är bara jag, halvviskade han med
andan i halsen.
- Vad slaf på? Vad vill du mig?
- Jag vill tala vid dig, Heléne, svarade han
nästan sanslös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
