Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Utan vigsel och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTAN VIGSEL OCH MED 341
Ja, men varför kunde de icke gifta sig?
Voro de icke gifta då?
Jo, men riktigt!
Med präst? Han trodde icke prästerna voro
annat än examinerade studenter och att deras
besvärjelseord bara var mytologi.
Det förstod hon inte, men det var inte riktigt
bra som det var, det visste hon, och gårdsfolket
pekade finger åt henne.
Så fick de det då!
Här inföll Sophie, att hon nog insåg att de icke
voro nog fina för deras släktingar, men det brydde
hon sig inte alls om. Var och en på sin plats, för
sig, och därmed vara nöjd.
Emellertid var umgänget etablerat, och man levde
i endräkt som sällan familjer göra. Det fanns, alltid,
det där bandet, och man var å andra sidan fri från
ett annat band. Och makarne voro alltjämt som
förälskade utan att taga sig några äktenskapliga
ovanor före, såsom att vara oartiga mot varandra
och så.
Men efter några års förlopp såg notarien sin
förbindelse välsignas med en son. Därmed var
älskarinnan lyftad till rang av hans barns mor, och
allt det gamla var nu glömt. Genom lidandet och
omsorgerna för den nyfödde hade hon avlagt de
gamla själviska tagen att alltid vara behaglig och
ådraga sig ensam mannens kärlek.
Ett svagt symptom av överlägsenhet mot
väninnan började visa sig och en större säkerhet i
uppträdandet mot mannen.
En dag kom denne hem strålande och
förkunnade en stor nyhet. Han hade mött äldsta syster ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
