Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tvekamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
348 GIFTAS
Han var en ung advokat, med ett kvinnligt
utseende, höga höfter och ett blygt sätt. Han var enda
sonen och uppfostrad av en mor och en tant. Han
hade alltid haft en stor fruktan fö?- unga flickor och
hatade löjtnanter, emedan de voro så manliga och
alltid hade företrädet på baler och soaréer. Sådan
var han.
De råkades på en brunnsbal. Han hade
kommit sent, och inga damer funnos kvar åt honom.
De unga flickorna svarade sina glada triumferande
nej, när han kom fram för att bjuda upp, och de
viftade med sina program mot honom som om de viftat
bort en närgången fluga.
Sårad, förödmjukad gick han ensam ut och satte
sig på verandan att röka. Månen sken över parkens
lindar, och resedan doftade nere på rabatterna. Han
såg genom fönsterna huru par efter par susade förbi
därinne i danssalongen under det valsens vällustiga
rytmer kom honom att skälva av allmän svartsjuka,
av den förkrymptes vanmäktiga begär.
- Sitter häradshövdingen här och svärmar?
hördes en röst tilltala honom. Och dansar inte?
- Varför dansar inte ni, min fröken? sade han
och såg upp.
- Därför att jag är så ful och ingen vill ha
mig, svarade hon.
Han betraktade henne. De voro gamla bekanta,
men han hade aldrig dröjt vid hennes drag. Hon var
utmärkt väl klädd, och hennes ögon uttryckte i detta
ögonblick en sådan smärta, en förtvivlans och den
fruktlösa harmens, mot en orättvis natur att han
kände en livlig sympati för henne.
- Och ingen vill ha mig heller, sade han. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
