Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tvekamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
350 GIFTAS
- Vad bryr jag mig om världen! Vad världen
kallar!
- Vet ni att ni är ett ovanligt fruntimmer! sade
häradshövdingen alltmer intresserad.
- Inte ovanlig alls! Men ni män äro så vana
vid att anse fruntimren som ett slags rodockor -
- Vilka män? Jag, rnin fröken, har sedan
barndomen sett upp till kvinnan som till en högre
uppenbarelse av människa, och den dag en kvinna skulle
älska mig och jag henne, så vore jag hennes slav.
Adéle såg på honom länge och djupt. Därpå
sade hon:
- Ni är en ovanlig man, ni.
Sedan de närmare förklarat varandra som
ovanliga species av det dåliga släktet människa och
utgjutit sig över det flärdfulla i dansnöjet, anställt
betraktelser över månens melankoli, gingo de in och
sökte vis-å-vis till fran^aisen.
Adéle dansade utmärkt, och häradshövdingen
vann hennes hjärta fullständigt, emedan han
dansade som en »oskyldig flicka».
Efter frangaisens slut sutto de åter på verandan.
- Vad är kärleken? frågade Adéle och såg på
månen likasom hon ville ha svar från himlen.
- Det är själarnes sympati, viskade [-häradshövdingen-] {+härads-
hövdingen+} med en stämma som komme den från
vinden.
- Men sympati kan lätt förbytas i antipati,
sådant har man sett, fortfor Adéle.
- Då var den icke den rätta sympatien. Det
finns materialister som säga att kärleken icke skulle
finnas om det ej fanns två kön, och de våga
påstå att den sinnliga kärleken räcker längre än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
