Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tvekamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356 GIFTAS
- Men min mans bana kan väl icke avbrytas
för min skull.
- Ah, han är ju rikt gift och advokater ha vi
så gott om.
- Pifofessorn anser sålunda att vi måste bosätta
oss på landet?
- Ja, om ni tror det gagnar Er. Jag ser ingen
annan sjukdom än nervositet man kallar, och tror, att
lantluften skulle bekomma er väl.
Adéle kom hem nedslagen... Nåå? -
Professorn hade dömt henne till döden om hon
fortfor att bo i staden.
Häradshövdingen blev utom sig, men som han
icke kunde dölja att det huvudsakligen var för att han
måste överge sin praktik, erhöll han fullständiga
bevis på att han icke brydde sig om sin hustrus liv det
allra minsta.
Han trodde icke det gällde hennes liv? Trodde
han då inte att professorn förstod det bättre än han.
Ville han att hon skulle dö? Det ville han
verkligen inte, och därför köptes en lantegendom. En
inspektor skulle sköta den. Efter som det fanns
länsman och kronofogde, så var häradshövdingen
numera sysslolös. Dagarne blevo ändlösa, och han
förde en otrevlig tillvaro. Som hans inkomster
upphört, måste han leva på hustruns räntor. Första
halvåret läste han och spelade på en Fortuna.
Andra slutade han läsa, då han icke såg något
ändamål med det. Tredje tog han sig för att brodera.
Men hustrun hon kastade sig genast in i
lantbruket och gick i ladugården själv med kjolarne
högt över knäna och kom smutsig in i rummen och
luktade ko. Hon mådde så väl och kommenderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
