Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Omakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OMAKAR 367
O makar.
Jag mötte dem i tre års tid mest varje middag
jag gick hem från biblioteket.
Första året var han rak och smidig som en
löjtnant, vilket han också var. Hon dansade fram
vid hans sida och böjde huvudet på sned för att
möta hans ögon.
Han bleknade, men hon fortfor att vara röd.
Andra året gingo de ännu arm i arm, men de
sågo rätt fram för sig, och hon böjde aldrig huvudet
på sned för att se in i hans insjunkna ögon.
Tredje året kom han ensam. Hans hals syntes
ha blivit längre, och hakan hängde ner. Kinderna
smetade utmed käkbenen och ögonen voro infattade
i svarta ramar. När han bar uniform, hängde
sabel-kopplet ner på svärdsidan, och de gula
generalstabsrevärerna flaxade om de avmagrade benen.
Hon kom ibland ensam. Hennes gång var lätt
och dansande som förr, men ansiktet hade fått ett
hårt drag av missnöje. Näsborrarne stodo öppna
som om de vädrade rov, och ögonen spelade utåt
andra trottoaren som spejade de efter
tillfredsställelse.
Fjärde året kom han aldrig mer.
- Har ni hört att kapten X. är död? frågade
en dag en vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
