Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Som duvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
378 GIFTAS
- Låt mig gå ner och dansa, en dans. Har
du något emot att jag gör det?
- Icke gör det mig glad, men du skall gå.
Och hon gick.
Han låg ensam och kunde icke sova. Lakanen
brände omkring hans kropp, och han ville stiga upp
och gå dit ner, men han kunde inte.
På morgonen kom hon igen; röd, blixtrande,
glad.
Det gladde honom att se henne så, men det
sårade honom.
Nästa afton efter supén satt hon kvar, när han
gick upp och lade sig. Han låg vaken, och hörde
henne sjunga alla deras sånger för andra.
Kvällen därpå stannade han, ty han tänkte det
skulle bli roligt. Men det var tyst och stelt. Han
kämpade med sömnen, men han ville icke gå.
Slutligen måste han.
Han steg upp och tog godnatt. Därpå vände
han sig till sin hustru.
- Jag har lovat att sjunga i kväll, sa hon.
Han skämdes att be henne gå. Och han gick
ensam.
När han kommit upp på sitt rum, hörde han en
vals spelas på pianot, och genom fönstret såg han
hustrun sluten i en herres armar, tryckt mot hans
bröst, med huvudet mot hans axel sväva förbi.
Nå, vad mer. Hon dansade med en herre. Ja,
men hon hade sagt att hon skulle sjunga.
En vecka senare såg han två skuggor i
trädgården bakom en jasminhäck. Och han kände igen
den ena, ty han kunde varenda linje i hennes kropp.
Och de omfamnades, såsom i dansen, och de kysstes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
