Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Familjeförsörjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412 GIFTAS
Mannen går upp på sitt rum. Frun och
väninnan sätta sig i paviljongen.
- Vilken brutalitet, säger väninnan. Och du
den finkänsliga, intelligenta kvinnan vill vara piga
åt denna råa egoist.
- Han har aldrig förstått mig, suckar frun.
Självförnöjelsen över att få säga detta
förkrossande ord är för stor att hon nu skulle kunna höra
inom sig det så ofta upprepade svaret hon fått av
honom: »Är du så djup, min vän, att jag, som har
ett så gott förstånd, icke skulle förstå dig? Har
du aldrig tänkt som en möjlighet att det är din
ytlighet, som gör att du icke förstår mig!»
Men på sitt rum sitter han, ensam.
Han sörjer; han lider såsom om han slagit sin
mor. Men hon slog ju honom förut; hon hade
slagit honom offentligt i åratal, och han hade aldrig
slagit igen förr än nu.
Denna råa, hjärtlösa, cyniska kvinna, som han
dyrkat, som han velat ge hela sin själ, med alla
dess tankar, alla dess fina känslor, hon hade känt
hans överlägsenhet och därför spottat ut honom,
och förnedrat honom, och släpat honom i smutsen,
dragit honom i håret, och smädat honom. Hade han
då varit så brottslig, då han en enda gång slagit
igen, när hon offentligen hånat honom. Ja, han
kände sig brottslig ändå, som om han mördat sin
bästa vän.
Den varma sommaraftonen faller på med
skymning, och månen går opp.
Det hörs sång från salongen. Han går ned i
trädgården och sätter sig under valnötsträdet. En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
