Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Götiska rummen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 GÖTISKA RUMMEN
än de andra. Det var Lage Lang, nytidsmålaren med
det stora namnet. Vänsäll, rik, gästfri, var han
utanför de svenska söndringarne, och han gick därför
oskadd mellan eldarne, som han icke kände. Det
var vännen och artisten man firade, men man ville
även ha en liten demonstration för norrmannen; man
ville visa att nationen icke delade regeringens mening,
då den behandlade Norge som en ockuperad
provins, och man ville i sin mån bilägga det uppifrån
påblåsta hatet mot brödrafolket, vars väl icke
tillgodosågs, när landet styrdes per telefon från
Stockholm, så som en utgård kan skötas av en bekväm
förvaltare.
Därför leddes hedersgästen straxt ut på
balkongen, som öppnade sig över den stora folkfyllda
musiksalen. När han trädde ut, knackades pågående
nummer av; och upp spelades: »Ja, vi elsker.»
Professorerna gjorde en sluten grupp, som höll
sig inne, ty de hade på känsel att det skedde något
olovligt, som de inte borde vara med om.
Därpå fördes gästen till bords! - Det var en
fransk cabaret-supé. Framför varje gäst stodo sex
ostron och en öppen butelj vitt vin utan namn,
alldeles som hos Laurent i Grez, och därmed var tonen
given, minnena väckta, och stämningen 80-talets,
fastän man nu var inne på det betänksamma 90.
Det behövdes bara ett nomen proprium för att
få eld i minnena.
- Barbison! Marlotte, Montigny, Nemours! -
Hå! Eller: Manet, Monnet, Lepage! - Hå!
Inga tal höllos ännu, men alla talade på en
gång; frid och fröjd, endräkt och glädje rådde.
Vid desserten steg stämningen till extas. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
