Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Storö-borna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 GÖTISKA RUMMEN
Fru Brita, som ansåg sig böra vara djurvän, stod
alltid på Fylax’ sida, och var straxt redo till försvar.
- Si, Henrik älskar icke sina anförvanter, han.
- Å hut, jag är icke anförvant med hundar, och
jag hatar allt djuriskt, såväl hos mig som hos andra.
Nu skulle Petter vara skyldig gå efter en trasa och
torka däcket, om det fanns lag och rätt...
- Ah, du är så sträng mot ett oskyldigt djur,
invände kyrkoherden ...
- Nej, men mot dig är jag sträng, som införer
djur i människosällskap; du vågar inte skälla och
bitas själv, men du låter ditt onyttiga djur göra det;
du törs inte lyfta på bakbenet, men ditt oskyldiga
djur får göra det. Du är ett as; det är alltihop.
- Så, så, så! manade kyrkoherden; vi ska vara
barmhärtiga.
- Ja, vi ska vara barmhärtiga mot våra
medmänniskor, icke taga brödet ifrån barnen och kasta
det för hundarne; du ger inte två styver åt en fattig;
du ger dina statare separerad mjölk, men åt ditt
ruttna, stinkande djur ger du grädden, och den som
sätter djuret, det onyttiga djuret, över människan
den är ett ruttet djur själv.
- Har du sett Gustav? avbröt nu fru Brita.
- Han ligger ner i aktersalongen och sover,
svarade kyrkoherden.
Detta var en överraskande nyhet för de båda
Sammansvurne, och de slöto sig båda ihop i en
begrundande tystnad, som kyrkoherden begagnade
för att se efter genom fönstret hur långt de hunnit.
De voro i kanalmynningen, där alltid fråga uppstod
om det fanns nog med vatten för att båten skulle
kunna flyta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
