Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Moder-näringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODER-NÄRINGEN 95
svarade, och alla gårdens räckor samlades bakom
isupplaget, som dolde den scen vilken nu avspelades
mellan slaktarn och rättarn.
Arrendatorn och hans fru sågo ingenting av
uppträdet, men de hörde en ordväxling mellan slaktarn
och rättarn, och så högljudd att orden skojare trängde
genom innanfönstren.
Efter en stund avlägsnade sig bjällrorna;
hundskallet blev ett rytande, som antydde slagsmål, och
så kom rättarn springande upp till gården.
Herrn anade oråd, och med varsam hand ville
han föra ut hustrun för att skona henne för ett
uppträde och sig själv från en förödmjukelse, men hon
stannade.
Rättarn kom in.
- Vad är det? frågade patronen.
- Det är slaktarn, som kom tillbaks med kon,
svarte rättarn. Han sa att den var självdöd i okänd
sjukdom, och att han skulle stämma patron.
- Vad gjorde ni av djuret då?
- Han kasta’t på backen, och sen fick hundarne
fatt i’t; jag kunde inte skilja dem åt.
- Låt dem hållas! Här är ingenting att göra
åt det. Herr Lindkvist kan gå ner till stallet och
låta sätta för kappslädan. - Säg åt skogvaktarn, att
han tar isbilln och följer mig.
Rättarn ville nog förlänga audiensen, ty med
varje hugg åt patron blev hans strafflöshet större;
men han måste gå, ty patron lämnade rummet jämte
sin hustru.
Makarne voro ensamma i sängkammarn, där de
brukade gömma sig att rådslå och hålla sig dolda,
när folket belägrade gården med sina fordringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
