Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Nittio-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTIO-TALET 111
bliken. Finis Latinorum är hans motto, och han tror
att latinarne skola förgås; han förutsäger deras
undergång, skildrar som en Juvenalis allt elände i det
moderna Paris; med samma oförskräckthet som Zola
och med lika naiv oblyghet. Hans materiel av
upp-levat och sett är oerhört, men hans stil brinnande
av nitälskan; han dyker ner i gyttjan, men kommer
alltid upp igen, klipper med vingarne och höjer sig
mot skyn.
Hans mest lysande roman är Ulnitiation
sentimentale, en bok om kärleken i alla arter, tonarter
och avarter, där han lyfter av taken på alla slags
hus och visar innanmätet av Paris. Det är en
fruktansvärd bok, rik, stor, och skön trots allt det fula
han visar fram.
Samme man har vågat ett storverk och lyckats!
Han har tilldiktat till Äschylos’ Prometheus de två
delar av trilogin, som förkommit; och om de icke
fullt stå i ton, så beror det av deras rikare och
djupare innehåll, åtminstone synes det så för den
som icke tror på antikens oupphinnelighet. Det vore
ju bedrövligt om icke världen gått framåt och fört
tankeliv och uttrycksmedel med sig framåt.
Péladan är ingen nationalist eller revanche-man;
han är världsborgare och har i Frankrike infört
Wagner trots patrioternas motstånd; och knappast
har någon tysk fått sin Wagner så gigantisk som
Péladan sin.
För den moderna konsten har han strävat
genom sina utställningar, och allt vad symbolism
heter har han startat.
Vad felas med mannen, efter som han ej nått
utom sina kretsar? - Ja, han var alltför bildad, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
