Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 GÖTISKA RUMMEN
mig för att få sjöoffcern, och så tog hon sjöoffcern
för att plåga postmästarn, och att hon skulle sluta
med aptekarn förutsåg man.
- Såå? invände Ester, hon kallades redan
grevinnan.
- Jaså, hon stal mig? Hon såg så ut, och den
slutar nog med hundbröllop.
- Va ä de?
- Ska vi ta i land och se på soluppgången?
De togo iland; och när orsaken till Esters sorg
var upphävd, så föll hon ner i sitt gamla vanliga
humör, med en stilla indolent skepsis, och utan aning
om erotik.
Och så foro de hem i soluppgången!
Greve Max stannade åtta dagar på Storö hotell,
och under hela tiden umgicks han förtroligt med
Ester. De seglade och promenerade, men gingo aldrig
i societeten; deras förhållande var oförändrat, med
den lilla skillnaden att Ester började vårda sitt yttre,
antog med den kvinnliga dräkten kvinnliga fasoner,
och röjde vissa drag av en vild, sund skönhet.
Föräldrarne sade ingenting, ty de visste att här hjälpte
ingenting. Men en afton - en afton hade de unga
gått långt ut i skogen för att se på havet. Hon
hade satt sig på en häll, och han hade sträckt ut
sig invid hennes sida. Det såg mera intimt ut än
det var, i synnerhet som han just fattat hennes hand
och frågat varifrån hon fått den ringen hon bar.
Då framträdde med ens fader Borg, redaktören,
och skälvande fick han endast fram de sedvanliga
orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
