Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Inför rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR RÅDET 153
Och så tog han fallen, som låg under skrivbordet,
lade den över sig när han föll ned på skinnsoffan.
Hans sista två tankar innan han somnade, voro
dessa:
- Här är varmt och skönt i alla fall. Och:
de kan ju ha skickat efter kvällsmat och konjak sedan
jag lagt mig. Kanske de också varit inne för att
bjuda mig med, men funnit mig sovande. Man
dömer ju så ofta människor med orätt!
När Gustav Borg vaknade nästa morgon, hade
hans kropp genom vilan återfått kraften att lida, ty
en försvagad äger endast förmågan att hängiva sig åt
en likgiltighetens slöhet. Han sprang upp från soffan
klarvaken och insåg hela ställningen. Här kunde han
icke stanna, det var det första; i stan ville han icke
bo, hemifrån var han utdriven, men i denna
kommun måste han uppehålla sig för processens skull.
Han kom att tänka på en bonde, som plägade hyra
ut ett rum åt sommargäster. Dit ville han nu åka,
och som han hälst reste utan avsked, gick han ner i
stallet för att få häst och släda.
Stalldrängen, som ej utfått sin lön och på aftonen
förut erhållit ovett av husbonden, var i dag särdeles
meddelsam. Och när redaktören såg spiltan tom,
talte drängen genast om att hästen var såld och
slädan med; han var icke heller sen berätta hur
magasinet var tömt, gården på förfall och jorden
utsugen.
Det var ett nytt slag åt honom, som stod i
borgen för arrendet; och han stod just i begrepp att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
