Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Inför rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seras i världsordningen genom motsvarande smärtor
hos den som framkallat dem. Om någon i det högre
bokhålleriet underkunnig stode bredvid en människa
vid detta uppgörelsens ögonblick, skulle han öppna
alla inseglen och säga åt den av ruelsens agg sargade:
»Var vid god tröst! Se här för det goda du uträttat,
och här för det onda! Nu ska vi kvitta post mot
post, så finner du ändå ett saldo dig till godo; ty
bara det att du dragit fram ditt liv, så gott du kunnat,
är en hjältedat; och varje människa, som skaffat sig
fram till en naturlig död, är en hjälte; varje död
man förtjänade ett monument, ty så svårt och
mödosamt är det att leva livet. Och den största uslingen
är icke minst beundransvärd, ty hans börda var tyngre
än de andres, hans kamp större, hans lidanden
djupare; och varför han var en usling, det vet ingen
dödlig, kan ingen förklara, varken med statistik eller
nationalekonomi.»
Gustav Borg kunde icke fullborda sitt livs syntes
ännu, utan befann sig i full kris, görande sitt inträde
i det rike som Swedenborg kallar Ödeläggelsen. Och
värst av allt, han stod med lyftad hand mot sig
själv, ty han, motståndaren mot sedelagens frigörelse,
stod anklagad för osedlighetsbrott. Den
disharmonien var icke lätt att lösa.
Från bryggan såg han skorstenarne av sitt hem.
Just nu stego två blåa rökar opp. Det brann på
härdarne, brann opp alltsammans och det bästa:
maka och barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
