Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Den nye redaktören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 GÖTISKA RUMMEN
sorglösa, hoppfulla, vissa om att de befunno sig
på rätta vägen framåt.
Klockan var slagen halv tolv och glädjen var
hög, då med ens en svartklädd kvinna trädde fram
till bordet och bad att få tala vid fru Marta.
Den främmande okända verkade som en svart
fana, och jublet tystnade.
- Fru Borg, började hon; jag bor i ert hus och
hade den lyckan händelsevis gå förbi ert
barnkammarfönster, då jag hör skrik av ett ensamt,
instängt barn - Se så, tro nu inte jag förebrår er!
Men som skriken voro förtvivlans, gick jag till
portvakten för att få nyckeln och slippa in. Det fanns
ingen hemma hos portvakten. Jag lät en barmhärtig
människa gå efter en smed, under det jag pjollrade
med det inlåsta barnet genom det stängda fönstret
–––––-yar iUgn nu? frun iina) ni har haft otur, och
litat på en opålitlig portvakterska.–––––Inkommen,
lugnade jag det stackars barnet; har suttit där i tre
timmar, och nu sover han under den återfunna
port-vakterskans tillsyn. Se så...
Herr och fru Borg störtade ut...
Så var det att ha barn! Ja, ja, ja, och de gjorde
sig förebråelser, gjorde sig löften att aldrig gå ut
mer. De tänkte på vilken tendenshistoria nu skulle
spridas; de halvsprungo hemåt, icke finnande någon
droska.
På Nybrogatan, just då de flämtande hunnit
upp för backen, stötte de mot en jättelik herre,
som tog dem i sin stora famn och skrek:
- Hälla! Så har jag er äntligen!
Det var doktor Henrik Borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
