- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
196

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196 GÖTISKA RUMMEN

skön och god. Sedan kom djävulen och djuret.
Häromdagen såg jag djuret hos dig, i ditt öga.
Det blev i ett tag som dött målat porslin, eller
liknade ett emaljöga i optikerns skylt. Då blev jag
rädd. - Och likafullt, vi måste ta ut lysningen! måste
ner i kökets och barnkammarens dy; du och jag som
alla andra. - Det heliga äkta ståndet, där kärleken
ingen del har, där undfångelsens sköna ögonblick
alltid lär följas av ovett, där alla laster blomstra,
och dygden, om den skulle uppenbara sig som god
smak, dygden, är ett fel, som kan bli skilsmässgrund.
Jag har en gift vän, som anklagades för köld mot
hustrun. Inför domaren uttryckte han sig vårdat
som så här. Min hustru anklagar mig för köld. Vi
ha endast ett barn tillsammans efter ett års äktenskap;
men om vi hade varit gifta i Konstantinopel, hade jag
nu kunnat haft två hundra barn; och ändå klagar
hon! Tvåhundra! Men du vet, mänskorna älska
icke, att man försvarar sig...

Nu ringde det till aftonvard, och de måste gå
ner. Det var kallt vid bordet, stelt. De små voro
där också. Av ett misstag hade gossen fått fadrens
servettring. Han satt och lekte med den och läste
namnchiffret; hans läppar rörde sig, men man hörde
icke ett ljud. Dock fru Brita hörde, hon, och förstod;
och med ett ryck tog hon ringen från honom.

Gossen rodnade, slog ner ögonen, och efter en
stund yttrade han:

- Kan den ena människan förbjuda den andra
att tänka?

Intet svar följde; ty i detta »den ena människan
och den andra» låg en sådan personlig självkänsla,
antydande att barnet fann sig i nivå med modren; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free