Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 GÖTISKA RUMMEN
se på frökens betyg! - Här står - okonfirmerad!
Ja, då går det inte. Jag beklagar, men jag kan
ingenting göra åt detta.
Nu blev det Esters tur att tala, ty hon hade
lovat sin mor, och hon hade även fått upp ett minne
av fadren, när han ute på stranden hade slutit henne
i sin famn vid förlovningen, som ju var invigningen
till en ny familjs grundande. Och därmed var
förbundet liksom blivet något annat än en bekantskap.
- Kan inte kyrkoherden hjälpa oss? framsade
hon med en halv förtvivlan, som gjorde henne
tilldragande.
- Nej, mina vänner, det kan jag inte. Ty jag
förutsätter att greven icke vill döpa sig, och fröken
icke konfirmera sig.
- Nej, svarade Ester, och blev till en liten flicka,
ty vi tro inte på läran. Men ska vi därför gå utstötta
och föraktade av föräldrar och syskon? Det är väl
strängt?
Kyrkoherden blev mot sin vilja rörd, då han
hörde huru de ändock vid det viktiga steget liksom
sökte ett högre skydd i den värsta, mest fatala av
alla livets strider. Han fann även i deras
offervillighet till föräldrarnes önskan något vackert, fastän de
strängt taget offrade sina samveten.
- Jag erkänner, började han ...
Nu hostade kontorschefen en hosta, som betydde:
»Erkänn ingenting!»
- Jag erkänner visserligen...
- Herr kyrkoherde, avbröt bokföraren ... Och
det blev intet erkännande den gången.
När de unga gingo ut ur syndarenas hus, kunde
greven icke styra sig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
