Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Majestätsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
Majestätsbrott.
Åtalet hade skett och väckt mycken
uppmärksamhet. Man frågade sig om det var ett uttryck av
övermod eller av fruktan. Konungamakten var ju så
försvagad, att innehavaren icke vågade begagna de stora
rättigheter grundlagen beviljade, såsom att välja fritt
sina rådgivare. Och i Norge regerades faktiskt med
namnstämpeln. Monarken var endast ett slags
representant för riket hemma, liksom envoyéerna
representerade riket i utlandet. Regera gjorde riksdagen,
och monarken var icke längre regent. Vid
mottagandet av en deputation, som begärde hans
understöd i en viktig lagstiftningsfråga, hade majestätet
beklagat att han ingenting kunde göra åt saken,
emedan hans makt icke var så stor som de trodde.
Men ju svagare stödet däruppe blev, dess räddare
blevo alla dessa hjälplösa, som söka skyddet
däruppe; de skockades som arga får och gingo
små-vägar för att hinna före, vägar som aldrig voro
raka, och därför ofta rätt svåra att följa för de
nerifrån sig försvarande.
Bland monarkiens oskyldigare försvarsmedel var
besittandet av hegemonin i teatervärlden. På teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
