- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
220

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Majestätsbrott.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 GÖTISKA RUMMEN

av tanklöshet och bristande behärskning än av
elakhet. Mannen, som stacks från ena sidan av hustrun,
från den andra av kaptenens oborstade uppförande,
blev alldeles förstummad, och hans tystnad inverkade
på sällskapet. Man lutade huvena över tallrikarne
och vågade icke se på varann.

Denna behagliga förtrollning, som brukar råda
vid en festlig måltid, där man synes ha druckit
glömska ur de glimrande glasen, där man lever
tillsammans några halvtimmar under fullständig
illusion av att man är vänner, och har intet obytt, den
var bruten. Alla voro väckta och medvetna, och
de sutto som avklädda inför varandra; de hörde
varandras tysta tankar, de uttalade med minerna allas
hemligheter; alla intressen och passioner, som
sammanfört dem här, tycktes blottade, och de skämdes
för varandra och sig själva. Värdinnan, som avlagt
bohéme-tagen för tillfället, och varit stel och
högtidlig, slog nu om, och tog upp en annan ton, då
hon såg att gärdet var uppgivet; och i rena
förtvivlan tömde hon ett fullt glas för att ge sig mod,
men dedicerade detta till kaptenen, som genast fattade
situationen och beslöt att gaska opp sällskapet. Ett
minne om att tidningen gav huld och skydd åt den
»oanständiga litteraturen», som han aldrig läst, och
vissa hörsagor om husets tredje-klass-bjudningar för
artistbohémen, där det skulle gå så lustigt till, döko
upp från det sista glasets botten, och glömmande
de vise männens gråa huven, började han glamma.

- Nåå, ni lär ha så roligt på era
artistbjudningar, sade han; jag har hört berättas mustiga saker,
och jag kunde gärna få vara med nästa gång.

- Vad har ni hört för slag? frågade frun, oför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free