Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Majestätsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 GÖTISKA RUMMEN
mentens hierarki, där översten dock alltid var bara
sekundchef. Holgers påpekande av denna gamla
oformlighet hade tilltalat pastorn, och han var därför
idel vänlighet, när de tågade upp i de Götiska
rummen.
Gamla gardet var där; konsul Levi, arkitekten
Kurt, som eljes gick sina egna vägar och icke lät
tala om sig; Sellén, osynlig och ofta på resor.
Stämningen var tryckt. Allvaret hade slutligen
kommit, och slyngelåldern var förbi. Nu skulle man
besegla sina läror med lidandet och utan jämmer
taga följderna.
- Var är Lundell, professorn? frågade doktorn,
som ville ha en syndabock.
- Han kommer icke, svarade Sellén. Han är
riddare av ordensstjärnan och kan icke lida
majestätsbrott.
- Där ser ni ordensstjärnan! Kontramärket, som
visat att man avlämnat sitt ytterplagg, sålt sin hud!
Den är inte så oskyldig, som man säger! utfor
doktorn.
Pastorn tog Holger avsides i en fönstersmyg.
- Jag skall hälsa från din far!
- Vad gör han, hur lever han?
- Han sitter åter hemma hos barnen, men är
sig icke lik. Det oförtjänta vanrykte han iråkat, och
de förfärliga misstankar, som uppstodo rörande din
mors död, tyckas hava trängt in på honom, så att
han inbillar sig vara skyldig.
- Ett icke oväntat fall, svarade Holger. Den
tid jag läste ovettet om mig i tidningarne, började
jag slutligen tro så smått att jag var den usling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
