Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Hos de döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS DE DÖDE 249
gjort några upptäckter i fängelset, men skäms
att tala om det, och är feg för att bli beledd som en
mystiker; och han vet för övrigt att hans tidning vore
död samma dag han rörde vid den strängen.–––––
- Du vet själv; jag kan icke få tryckt vad jag
skriver, ty det kallas galenskap; och jag får vänta,
kanske gå under på vägen ...
Nu gick processionen ut ur kyrkan.
- Det är eget att se, sade Ester, hur så olika
partier enats -om hyllningen av den döde.
- Ja, min vän, det kan betyda att i allas sinnen
det finns ett minne om det där Jenseits, och att det
upphöjda drager till sig. Jag kan lösa motsägelserna
i hans liv och taga syntesen ur de bjärta
motsägelserna, men därtill fordras uppfostran och
själv-övervinnelse.
Gerettet ist das edle Glied
der Geisterwelt vom Bösen;
wer immer strebend sich bemiiht
den können wir erlösen.
Und hat an ihm die Liebe gar
von oben Theil genommen,
begegnet ihm die selige Schaar
mit herzlichem Willkommen.
Men jag förstår även Mefistofeles roll,
berättigade roll. »Der Herr» tolkar den så:
Ich habe deines Gleichen nie gehasst.
Von allén Geistern die verneinen,
ist mir der Schalk am wenigsten zur Last.
Hör nu på noga!
Des Menschen Thätigkeit känn allzuleicht erschlaffen,
er liebt sich bald die unbedingte Ruh;
drum geb ich gern ihm den Gesellen zu,
der reizt und wirkt und muss als Teufel schaffen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
