- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
254

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Hos de döde.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 GÖTISKA RUMMEN

teckning på sina brott. Sannolikt är han skyldig, men
icke till det man anklagat honom för. Och det är
hans styrka! Därför kunde han på Marsfältet
frimodigt utropa vid degraderingen: »jag är oskyldig!»
(underförstått: »till er dumma anklagelse!»).

Det blev förstämning och Ester började frysa.
Greve Max blev nervös och tyckte att sällskapet
bredvid blivit skrikigt; en okynnig hund gick
omkring och sopade borden med sin svans; kyparn
knuffade Ester i ryggen, var gång han gick förbi.

- Jag tror att séancen är slut, sade Max. Här är
olust, och det blir alltid så, när vissa samtal om
låga ting börja verka. Det är ont i luften; de döda
häromkring beröra mig obehagligt, och jag längtar
bort, ut; jag önskar jag kunde krypa ut ur kroppen
och flyga med måsarne till havs, bada mig i en stor
grön våg, ligga på rygg och se bara himlen; vara
en jätteval1 och skölja mig ute i oceanen, simma i
kapp med fregatter och dyka i tångskogar -.

Nu började det ringa i kyrktornet.

- Och så de där klockorna! Den där kyrkan
har alltid förefallit mig som ett annexkapell till
Operakällarn, portalen är från Österlånggatan och
tornet från salongen på Champs de Mars. När de
ringer däroppe, så skramlar alla toddyskedarne på
terrassen och punschglasen klirra mot brickorna,
lagerträden rysa och lukta som kvicksilver smakar;
den här terrassen liknar för resten en fransk körgard,
med sina planterade gravar, och klippta trän. -
Hu, vad jag fryser; ska vi gå?

Ester visste att det betydde de skulle gå ifrån
varann; ty nu började repulsionen, hatet, utan
bestämd orsak, och om hon treskades stanna hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free