Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Försoningsfesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 GÖTISKA RUMMEN
han fattar sig som en uppgift. Han är för mig så
lik Balzacs Louis Lambert, en som inte är hemma
här. Hans missnöje med allt härnere vill han
tillskriva sina latenta minnen om ett bättre; han tycker
allting är dåliga kopior av original, dem han dunkelt
erinrar sig. Och hans svajande mellan askes-fromhet
och sinnlighet - gudlöshet anger att han betraktar
jordelivet som ett straff och att han emellanåt måste
ta ett gyttjebad som penitens.
- Har du känt honom?
- Nej, jag tror ingen människa har känt honom.
Han har en förmåga att kaschera sig i umgänget
genom att anpassa sig efter den talande, så att hans
åhörare endast får intrycket av att ha speglat sig
eller talat vid sig själv. Därför har man så många
konstiga karaktäristiker om honörn, där det
förefaller som om porträttörerna återgivit sina egna
bilder, icke hans! Nyligen har ei) kvinna försökt i
en essay utreda honom, men hon erkänner att hon
strandat, och att hon varit nära förlora förståndet.
- Varför är han så hatad då?
- Emedan I icke ären av denna världen, därför
hatar världen eder!
I detsamma kände greve Max som en varm fläck
på sin rygg; och när han vände sig om, såg han en
man av obestämd ålder stå och betrakta bysten med
ett ironiskt, nästan försmädligt leende.
Greven höll på att ge till ett utrop, men vände
sig i stället till Ester och sade henne något med
ögonen.
Den okände gick in i hallen.
- Var det han?
- Jag tror det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
