Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Försoningsfesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 GÖTISKA RUMMEN
konstiga. De äga dam-själar, och därför ära de sig
själva i kvinnan. Ynglingar som ju äro sexuellt
odeciderade ännu, de dyrka ju kvinnan. Men har du
märkt att våra herrar ha upphört tala om sina
förhållanden...
- Jag hörde inte vad du sade.
- Nej, du har en förmåga att göra dig immun
mot andras inflytelser.
- När de draga neråt! -. Nu mörknar du igen!
De vandrade, men höllo stort avstånd, och Max
såg ut som om han ville springa in i nästa port och
gömma sig.
- Låt oss skiljas på en stund, sade Ester, så
råkas vi om en timme vid utgången.
- Tack för att du är intelligent! svarade Max;
men vi skiljas som vänner, eljes äro vi straxt efter
varandra.
- Som vänner!
Utställningens vita stad låg där under den
hotande cyklonhimmeln, som aldrig ville brista.
Det var en improviserad arkitektur, som icke
erinrade om Sverige, men mera om Orienten, Var
fingo byggmästarne denna inspiration? Från solens
uppgångsländer, dit nu världens blickar vände sig
med väntan och bävan, sedan Japan givit en stöt,
som fortplantade rörelsen västerut, och som kanske
skulle börja en ny period i världshistorien, så ny att
historieskrivarne fingo kalla den för nyare tiden och
allt förut, vår samtid inberäknad, forntiden. Man hade
tagit hål på de stora getingboen därborta i östern,
och nu svärmade de gula och svarta. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
