Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. Nyårsnatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYÅRSNATTEN 307
skorna vilja icke frid! I dag undertecknades
fredskongressens förhandlingar i Haag av 26 stater! Men
ingen tror på freden; alla rusta! - - - Om du
talar väl om människorna, så skratta de ut dig; de
känna sig, vi känna oss; men talar du illa om dem,
om oss, så bli de onda. Lite sämre än sitt rykte,
och lite bättre, äro människors barn!
Nu ringde det i båda staplarne, och från staden
reste sig som en molnstod av rungande ljud, så att
berget darrade. Det gick en rysning genom
folkskarorna, som förstummades och blottade sina huvud
utan att tänka på vem de hyllade. Djuren i burar
och gryt kröpo in och gömde sig, skrämda som
hedningar vid vigda klockors klang; det gick en
susning genom tallarne, som kunde vara
nattvindens, men även det av bronsen skakade lufthavets.
Det stora Té Deum från staden steg och steg,
och man såg de spetsiga kyrktornen resa sig som
åskledare för att avleda vredens blixtar. Men
stjärnhimmeln log, blid, vänlig, överseende.
Och så tystnade staplarnes klockor, stadens
också, den ena efter den andra.
- Tror du att det hördes dit upp? frågade
Ester.
- Ja, så visst som min själ lever, det hördes!
svarade Max.
Efter en tystnad tog han upp ordet:
- Nå, vad syns dig om det nya seklet, som
ingått?
- Det är sig likt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
