Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
170 GUSTAV ADOLF
JOHAN BANER.
Det är väl åt mig, som alltid skall gå och tala
huvet av mig! - Nåväl: målet är vunnet,
Nordtyskland och Östersjöstränderna äro rensade från
de kejserliga, från italienare, spanjorer; Norden har
drivit Södern tillbaka inom dess gränser, och jämvikt
har blivit återställd. Efter ett vunnet slag såsom
detta, vad brukar följa? Gustav?
GUSTAV HORN.
Fred!
JOHAN BANER.
Lennart?
LENNART TORSTENSSON.
Fred!
JOHAN BANER.
Johan? Fred! - Om nu fred icke följer, vad
har man då anledning kalla segraren? Johan? -
En stridslysten äregirig, som krigar för krigets skull,
för bytets kanske, och framför allt för personliga
syften.
LENNART TORSTENSSON.
Tala icke så, konungen kan höra oss.
JOHAN BANER.
Nej, ty han har upphört att höra oss - alltsedan
»Frun» kom. Och frun i huset tycker icke om oss.
Mig synes våra bästa dagar äro gångna, och det,
som nu kommer, är bara olust! Tänk er att på
denna segerns och medgångens dag ser jag med
vemod tillbaka på nödens och motgångens, den unga
hänförelsens tid, då vi kommo som landstrykare,
men fulla av mod och hopp och tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
