Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 GUSTAV ADOLF
GUSTAV HORN
omfamnar Torstensson.
Lennart Torstensson ...
JOHAN BANER.
Lite mindre surmulen, Lennart, livet är nog surt
ändå!
GUSTAV HORN skyndar ut.
KONUNGEN, JOHAN BANER, LENNART TORSTENSSON
vifta efter honom med hattarne och ropa:
Gustav Horn ! Leve!
KONUNGEN.
Nu börjar allvaret! - Var är Wallenstein?
JOHAN BANER.
Den ogenomtränglige är fortfarande osynlig och
hörs icke heller av!
KONUNGEN.
Vad vet Lennart?
LENNART TORSTENSSON
med en gest och en min att han intet vet.
KONUNGEN.
Lennart har vant sig av med att tala?
JOHAN BANER.
Tungomål, ja. Men med kanonerna är det alltid
han, som för högsta ordet!
Till Konungen.
Han har förlorat hörseln något...
KONUNGEN.
Men han lyss till röster, som vi icke höra, och
hans ömma samvete talar ännu stränga ord, synes
det! - Låt blåsa till samling och uppbrott! Och
så, mot södern, sista skjutshållet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
