Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJÄRDE AKTEN 225
mot lösen, och soldaterna hava löst mig från mitt
löfte mot en extrasold av två gyllen var man! - Nu
skulle jag önska säga er farväl, då vi nått det
gemensamma målet: ligans huvudkvarter; och jag säger
unionens huvudman god natt, ty varken ligan eller
unionen existera mer: hädanefter heter det: befriaren
mot förtryckaren!
FREDRIK AV PFALZ.
Eller så här: Gustav Adolf med katolikerna!
KONUNGEN vred, reser sig.
Oå, lögnare, gå fort! och må evig glömska och
evig smälek följa ditt namn!
FREDRIK AV PFALZ
som först varit säker, emedan han ej trott det var allvar,
blir nu rädd och går.
KONUNGEN.
Ja, gråt inte nu, din stackare! Elden kunde du
tända, men släckningen lämnade du åt mig!
LENNART TORSTENSSON och JOHAN BANER, som
ett ögonblick försvunnit uppåt gatan, komma nu ner mot
Konungen och se båda mycket allvarsamma ut.
KONUNGEN ursinnig.
Vad önsken I?
JOHAN BANER.
Vår konungs öra!
KONUNGEN.
Tala!
JOHAN BANER.
Ers Majestäts förhastade löfte att staden skulle
skövlas har hos soldaten väckt förhoppningar, som
icke kunna gäckas utan fara för uppror.
15. - Strindberg, Gustav Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
