Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJÄRDE AKTEN 229
DROTTNINGEN.
Vart gå dina tankar?
KONUNGEN.
Jag vet icke, men från detta Pfalz har jag alltid
väntat något ödesdigert! Hur min far kunnat från
sitt avlägsna land leta rätt på en pfalzisk prinsessa
begriper jag inte! Men - det vet du kanske ej -
när min farfar, Gustav den förste, hade att bekämpa
det stora Dackeupproret, understöddes hövdingen av
bland andra pfalzgreven Fredrik, vilken eftersträvade
svenska tronen! Detta skedde för hundra år sen!
- Och nu... ja, du förstår!
DROTTNINGEN.
Du menar att vår Kristina och pfalzgreven Johan
Casimirs son kunde en gång genom äktenskapets
band...
KONUNGEN.
Vern vet? Försynen brukar ibland hundra år
för att utföra en plan. - Och allt kommer igen!
Tänk dig nyss här, min vän, och frände även, Johan
Baner, stiger plötsligt fram och uppenbarar sig som
en Sture! Du vet vad Sture är och vad Vasa är.
DROTTNINGEN.
Är det sant att Baners far avrättades i Linköping
av din far?
KONUNGEN.
Vi tala ogärna om det, men det är så, och
Johan Baners mor var Kristina Sture. Men
Sturesagan är så inflätad med Vasasagan, att den icke
kan av mig fattas på ett man kallar naturligt sätt.
De äldsta Sturarne grundade rikets självständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
