Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
264 GUSTAV ADOLF
KONUNGEN.
Ja, snart! Ty i morgon börja vi hemfärden!
DROTTNINGEN.
Välsignad vare den stunden, då det beslutet
fattades... skall barnet ligga där?
Nalkas liket.
KONUNGEN till Leubelfing.
Qå och beställ om en hedersam begravning åt
gossen! Han var mig kär, ty han påminde mig
alltid om min största dag - Breitenfeld! - Leipzig!
Till Drottningen.
Låt oss gå upp till Leipzig igen och så norråt,
hemåt!
DROTTNINGEN.
Hemåt!
Vid Lutzen. Ett förfallet skjul, som innesluter en
hovslagares smedja. Öppet i fonden, utanför tre väderkvarnar
i dimma, halvt genomskinlig; kvarnens vingar stå så, att de
bilda tre kors. Till vänster i skjulet är härden med bälgen;
eld i ässjan,, Konungens stora vita häst i lysande schabrak
och full mundering, står i fonden. LEUBELFING håller i
betslet; RIDKNEKTARNE ERIKSSON och JÖNSSON hålla
en bakfot; SMEDEN slår ett sista slag på skon. varefter
hästen utledes. SMEDSPOJKEN står vid bälgen. EN
VAKTKNEKT står i skjulets öppning åt fonden, där
landsvägen till Leipzig drager förbi. EN ANDRA VAKT inne i
smedjan. Buller i fjärran.
SMEDEN.
Nu kan svenska konungen rida i kapp med
döden och djävulen!... Det var det första inseglet!
»Och jag såg - säger Johannes i sin Uppenbarelse
- och se, en vit häst, och den som satt därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
