Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 AUGUST STRINDBERG
St. d. 6 Februari 1876 på kvällen.
Käre vän! Ni skall otvivelaktigt finna mig i
högsta grad löjlig, men jag riskerar det ändå, ty att
det ej är rätt klart mellan vänner är väl det mest
pinsamma som finnes. - Har jag på något vis sagt
Er något som sårat Er? - jag hoppas Ni tror mig,
då jag säger att det ej hos mig varit en avlägsen
mening eller ens en aning om vad det kunnat vara.
Kanske skall Ni förakta mig att jag glömt min
kvinnliga värdighet därhän att ej allenast tigga Er om att
stanna utan även nu att fråga så här! men tro mig,
jag har sett så mycket ledsamhet uppkomma av
missförstånd. - Ni sade Gustav att jag skulle kunna förklara
alltsammans, att det samtal vi haft skulle varit orsak
och - - - min Gud vad menar ni? var det
samtalet på Söder? - var det brevet till mig apropå...
Ni vet -! Döm mig inte för strängt därvidlag -
jag har haft mycket orätt det medger jag gärna -
men jag har också lidit mycket - allt berodde på ett
missförstånd - ser Ni nu huru långt det kan leda.
Därför av barmhärtighet tala, eller skriv - blott Vi
få veta om och vad det är! Jag vill inte att mellan
Er och oss skall finnas något som ej är förklarat. -
Ni sade att vi tegat sä länge, för länge - vad
menade Ni? - om också Ni föraktar förklaringar så
låt oss åtminstone utbyta tankar därvidlag. - Ni
är vår sanna vän som vi fäst oss vid; låt ej något
grumla den glädje Ni skänkt oss genom Er vänskap!
Är det något, så låt oss veta det och förklara det
och glömma det – liksom jag nu ber Er glömma
att jag är en kvinna, vilken det ej anstår att skriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
