- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 55. Supplementdel 2. Han och hon. En själs utvecklingshistoria 1875-76 /
92

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 AUGUST STRINDBERG

stor skillnad - Ni har aldrig sökt dra mig från min
man - tvärtom Ni har älskat honom som han älskat
Er, ty han håller mycket av Er; jag har ej, mig
veterligt, sårat honom för Er skull och framför allt har
den tillgivenhet jag hyser för Er ej ett enda grand
förminskat den kärlek jag är skyldig och av allt hjärta
skänker min make. Han vet huru innerligt jag håller
av Er, han har aldrig sårats därav och kan det heller
inte, ty min tillgivenhet är ren. Fatta det nu för
all del ej som om jag menade att hon (flickan) vore
fallen, - Därigenom skulle jag endast ljuga på henne
på ett nedrigt sätt, men jag skulle även rubricera min
man som en skurk - och han är en karl av mycken
heder. - Henne dömer jag ej.

Ack, nu har jag pratat så mycket. - Jag tror
visst ej någonsin att Ni får läsa detta - det är ej
heller skrivet därför - men jag tyckte att jag hade
Er här, att jag fick tala med Er, såsom ibland, i dessa
ögonblick, då jag är så lycklig - då Ni visar mig
förtroende och vänskap. - Kanske kan det komma
något tillfälle då Ni kan behöva läsa detta - jag
vet ej! - Lika gott - det har glatt mig att vända
mitt tal till Er. - Jag behövde tala. - Jag kunde ej
tala till ingen. - Vad var då naturligare än att jag
vände mig till Er feom jag tror, som jag vet och hoppas
håller mig kär. - O! vet Ni, ett har jag ändå
framom henne. Då min stackars Gustav har bekymmer
och sorger - då kan jag vara honom till tröst ändå

- till dess att hon kommer - då glömmer han
bekymren. - Men jag är ju ändå rikare än hon - jag har
ju Er - Er som hon ändå ej lyckats ta ifrån mig

- Er som jag alltid, icke sant, skall f§ anse som
min van! -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hanohon/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free