- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 55. Supplementdel 2. Han och hon. En själs utvecklingshistoria 1875-76 /
97

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAN OCH HON 97

skiljas från honom eller mitt barn. Ack nu går det
omkring i huvudet igen - - - Om jag blott hade
mod, så skulle jag gå till doktorn. - Jag är sjuk

- mycket sjuk ibland och plågas så - rnen jag är
rädd för doktorn. - Söker jag hans hjälp en gång så
måste jag underkasta mig allt han fordrar - Gud
vet vad - kanske mycket svårt. - Men även är det
svårt att pinas av plågorna - Jesus! Nej, nu tror
jag4 jag blir på dåligt humör igen - och nyss var
det så bra. Så ombytlig är jag! -

Lördag kväll i Mars 1876. Det är löjligt alltihop.

- Han är kär i henne över öronen och säger mig
det. - Det har gått så långt att jag ej mer bryr mig
om det. Nu tror jag ej mer på hans prat om hans
tillgivenhet och stora kärlek till mig, ty i så fall kunde
han ej vara så blind ändå. - Det generar mig icke

- jag är allt för lycklig att tänka på det nu (Gud
må väl. ej straffa mig genom att fråntaga mig också
Er - vänskap). - Tänk så löjligt! Han kommer
upp sedan han följt Er, tar mina händer, skådar in
i ögonen, antar en egen min och säger: »Gillan bliv
ej ond på mig men» - det gick en susning genom
mitt huvud, jag bävade till - naturligtvis väntade
jag en förebråelse, jag hade ju ont samvete att ha
burit mig mer än skamlöst oförsiktigt åt i kväll -
ty om ej min mun bekant ha dock säkert mina ögon
skvallrat för mycket - min fantasi såg en
förebrående blick - jag fruktade att tvingas till en
osanning - då reducerar det sig till: »låt mig gå in till
Matilde i kväll - jag är så rysligt kär!» Vad sägs?
skall jag inte skratta - med skäl. Att neka till att det
förargat mig, det kan jag ej - min första tanke var
förtret, den andra löje och den tredje belåtenhet att

7. - Strindberg, Han och hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hanohon/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free